Nu är det sagt
- Mamma, hur dog pappa? Undrade sonen med stora ögon vid middagen.
Jag tog ett djupt andetag. Jag har väntat på den här frågan men inte riktigt haft klart för mig vad jag ska svara.
- Använde han en kniv, eller?
- Nej, det gjorde han inte… Varför vill du veta det?
- Jag bara vill det.
- Han gick ut i skogen, på andra sidan vägen från vårt hus och där tog han ett rep.
- Ett rep? Hur då?
- Han drog åt det runt halsen. Jättehårt.
- Så att han dog?
- Ja, man har något som heter luftrör där. Det är som ett sugrör. Om man klämmer åt ett sugrör kan man inte blåsa i det och klämmer man åt luftröret så får man inte luft och kan inte andas.
- Så då dör man.
- Ja.
- Varför gjorde han så? Hans ögon är stora och ledsna.
- Vet du, älsklingen min… man kan vara sjuk på olika sätt. Ibland blir man sjuk när man får ont i ett ben, eller får allergi eller vattkoppor. Och ibland blir man sjuk… i själen. Pappa blev så ledsen och det hjälpte inte att han gjorde saker han tyckte om att göra. Han var lika ledsen när han vaknade på morgonen. Ingenting av det han tyckte om att göra kunde göra honom glad. Inte musiken, inte kompisarna, ingenting.
Sonen fortsatte att äta. Han var tyst.
- Har du tänkt mycket på det där? Undrade jag
Han nickade. Jättemycket. Sedan ville han ha mer ris och mer sås. Men hans ögon var fortfarande ledsna. Så jag gick runt bordet och kramade den varmaste kramen jag kunde och viskade ”Älskade, älskade M, jag lovar dig att jag aldrig, aldrig, aldrig ska göra så.”.
Och då, när jag sade det, kände jag det med hela mitt hjärta och hela min själ. Aldrig, aldrig, aldrig ska jag göra så.
15 comments:
Så svårt att förklara för sitt barn varför deras pappa gjorde något sånt. Men det är bra att kunna vara ärlig ändå. Men att se de där ledsna ögonen... Jag blir ledsen när jag tänker på det. Kram. Du är så stark Kang!
jag tänker att det är så rätt att berätta, vara ärlig, förklara, krama och stötta, att det är det enda rätta. men så svårt. men du gör det.
Tungt att bära för en så liten, men jag tror bördan blir lättare när han vet sanningen.
Åhh va skönt att få delta i ett barns tänk, oavsett om det är smärtsamt. Det är där sanningen ligger.
Du är en mycket vacker mamma, full av insikt.
Ett lite blasé ordspråk på vägen,
"Det blir bättre".
Kram, J
Vad bra du sa det. //Kram Katarina
du är så bra! jag börjar nästan gråta...
massor med värme
Det är viktigt att säga sanningen till barn och jag tycker att du gjorde på ett oerhört bra sätt! Även om ledsenheten finns kvar kanske bördan blev lite lättare att bära av att veta hur. Mindre energi går åt om man VET, än om man ska gissa. Sorg är något man bearbetar i egen takt och inget man ska stoppa undan eller påskynda. En del av sorgen försvinner aldrig och det är inte mycket man kan göra åt det mer än att ha respekt för den.
Sänder över ett STOOORT vitt fluffigt moln fyllt med extra styrka, massor med varma tankar och så många kramar du och barnen vill ha och behöver.
Du är en gudinna bland mammor...
Värme
a.
Nu rinner mina tårar ...
Inlägget är så otroligt sorgligt samtidigt så vackert och kärleksfullt.
Känner er ju inte men skulle vilja hålla om er båda två.
Ninacian/Lingonet
PS.
Har paus från bloggandet just nu DS
Blir starkt berörd av det här inlägget, Kang. Blir berörd av varje inlägg du skriver men vissa mer än andra, och det här är ett sånt.
Kramar och kärlek till dig!
Du är en fantastisk mamma
Vet inte riktigt vad jag ska säga, blev jätterörd av det du skrivit... Är så glad att du är ärlig med barnen, inte börjar hitta på ngt mumbojumbo utan säger som saker är. För dom fattar, dom fattar så mycket mer än man tror. Du är så bra kang! Kram!
Tack, för alla era värmande kommentarer. Det känns jätteskönt att ni tyckte att jag gjorde rätt.
Vilken fantastiskt bra och ärlig och enkel förklaring, Kang! Du är en fantastisk mamma. Dina barn kan vara så lyckliga som har dig. Kram
Jösses, Kang.
Jag gråter när jag läser. Känner så starkt med både dig och lilla M. Och i gråten finns en lyckokänsla över den kärlek du visar ditt barn.
Sträck på dig. Du har visat att du är en fantastisk människa.
Skicka en kommentar