På gränsen och därutöver
Ännu en dag då jag betett mig som en bitch mot barnen. Höll på att bryta ihop inne i en leksaksaffär idag. Jag gör allt jag lovat mig själv att låta bli. Jag gapar på barnen, låter min egen trötthet och ledsenhet gå ut över dem. Jag satt i bilen och skuldbelade sonen för något som han är alldeles för liten för att ta ansvar för. Till slut kände jag att jag måste ge dem någon förklaring till vad det är frågan om. Så jag drog till med en halv sanning och en halv lögn för sonen.
- Du, förlåt att jag har varit så orättvis och arg och sur mot dig, försökte jag. Jag fick medicin av doktorn som gjorde mig trött och arg, men jag har slutat ta den nu för jag sade till doktorn att jag inte kan ta medicin som gör mig dum mot mina barn. Det kanske tar en vecka eller två till, innan medicinen är borta från kroppen. Jag vet att jag betett mig väldigt dåligt och illa. Förlåt.
Sonen tyckte att doktorn skulle ta och utrota medicinen för alltid. När jag berättade för dottern lite senare bläddrade hon intensivt med sina pusselbitar och ville inte titta på mig. Så jag sade att det är okej att hon är arg på mig för det har hon rätt att vara, men att jag ville be om ursäkt i vilket fall som helst.
Jag känner mig så förbannat ensam. Jag vet att jag har vänner som skulle hjälpa mig men jag kan bara inte utnyttja dem hur mycket som helst. Jag har gått ner mig igen och för första gången känner jag att jag inte klarar av att ta hand om barnen på ett bra sätt. Alla andra gånger har jag ändå lyckats finnas där för dem. Den här gången kan jag inte längre. Jag är för trött, för ledsen, för fylld av självförakt och fruktansvärt destruktiva tankar. Jag ser ingen förbättring och ingen väg ut och det gör att jag känner att allt är hopplöst.
Jag hittar inte ut och jag hittar inte hem.
6 comments:
finaste finaste finaste du. önskar så att jag kunde göra nåt. ge dig lite kraft och ork och ljus. jag förstår att det blir tungt och för mycket...jag hoppas att du hittar nån väg genom det.
många kramar om du vill
Åh, Kang! Jag vill att du ska finna ny styrka så att du tar dig igenom det här. Jag hoppas att du ser att ljuset finns och att du är värd allt ljus du kan få.
Kram
Hade jag varit som du hade jag nog bett mina vänner hjälpa mig ändå. Det är därför vänner finns, i med och motgång.
Jag vill att du ska må bra finaste.
Tänker på dej.
Värme och styrka.
Gå till dina vänner Kang, du utnyttjar inte dem, vänner vill hjälpa. Kämpa på vännen, för dina barns skull och för din skull och för alla som bryr sig om dig. Varma kramar
Det är det man har vänner till Kang! De hjälper och stöttar. Och när de sedan behöver hjälp och stött i sin tur så hjälper man själv till. Din nedförsbacke kommer inte vara för alltid. Du kommer upp igen. Och då kan du återgälda dem. Men nu tar du emot deras hjälp för jag vet att de vill finnas där för dig och hjälpa dig ur detta!
Skicka en kommentar