Äntligen
Jag hade besök av en väninna igår. Hon sade att min döde man S hade trätt emellan och räddat livet på hennes man för ett tag sedan. Det var en vacker berättelse som tog tag i hjärtat. Jag tänkte att det var en typisk S-historia. Akutsjukvårdaren som räddar liv oavsett om han är i tjänst eller inte. Medmänniskan som bryr sig om och handgripligen tar tag i situatoner. Min S har hittat tillbaka!
Under tiden hon berättade kände jag återigen S närvaro, som alltid på höger axel. Men den här gången var den inte tung, orolig och jobbig. Den var varm, öm, kontaktsökande. Jag lade en hand på axeln för att visa S att jag kände av honom och att jag tyckte om att han var där. Klappen blev till en omfamning. Han höll om mig och jag viskade att jag var tacksam för att vi äntligen kunde mötas och att det som var inte längre står som en mur mellan oss. Inget att förlåta, ångra eller skuldbelägga. Jag kan äntligen gå vidare.
Jag tog upp telefonen och ringde syrran. Typ halv elva på kvällen ringer jag och får fram någon slags osammanhängande historia om att jag skulle vilja fira jul med henne. Jag tänkte på henne härom dagen, faktiskt. Att jag skulle vilja göra ett nytt försök att prata med henne. Hon tog ju trots allt genast mitt parti när jag berättade om övergreppen. "Hur mår du?" frågade hon flera gånger. Jag måste ha gjort ett konstigt intryck. Kanske trodde hon att jag var berusad för jag snavade på orden hela tiden.
Idag känner jag mig lugnare än jag gjort på mycket, mycket länge.
8 comments:
Åh. Fint, fint, fint. Blir glad och lugn av att läsa om ditt lugn och om vad du fann. Går rysningar över kroppen.
Värme och ljus
Blir varm i kroppen när jag läser finaste Kang. Vill nästan gråta. Du är bra och bäst!
Värme och styrka
åh jag blir så berörd att jag nästan börjar gråta. underbart att du fick känna det.
värme och kärlek
Kang, det rör mig till tårar. Du är så värd lugn. Jag hoppas lugnet har kommit för att stanna.
Vilken fin stund du fick. Glad för din skull. Och glad för att du berättar om det, det ger iaf mig hopp!
*kramar om försiktigt, om du vill*
Värme och fotspår från Felicia
blir tårögd och varm inombords.
har inte många ord men tänker på dig.
frivilliga kramar!
UNDERBART att läsa! Vad skönt att du känner hans närvaro igen för ni älskade ju varandra. Jag gläds med dig och hoppas att du och din syster kan finna en ny väg till varandra.
Mycket värme!
Vinkar liteoch lämnar ett stort vitt fluffigt moln fyllt av varma tankar o ch så många kramar du vill ha och behöver
Skicka en kommentar