Cerise surrealism
Jag är så trött på mig själv och mitt lilla patetiska liv men det här är vad som förstört min dag idag.
Det ska hållas stort nätverksmöte om Fallet Kang på måndag. 15 personer, samtliga inblandade i mitt liv på social, offentlig eller medicinsk nivå ska samlas. Jag blockerar ut allt, orkar inte känna efter om det är bra eller dåligt. Om jag ska vara tacksam eller känna mig förödmjukad. Jag orkar inte ta in någonting alls.
Sedan Krisen har jag fått otroligt mycket hjälp, fast inte med det som jag verkligen behöver, för det vill ingen betala för, även om alla är rörande överens om att det är terapi jag behöver. Man har skjutit in sig på mina barn istället.
Men idag tog jag mod till mig, gick till den cerisa kuratorn och ganska ordagrant (och i syfte att provocera fram någon typ av reaktion) sade jag: Jag upplever att det är alldeles för många myndighetspersoner omkring mig. Jag klarar inte av att leva upp till det som ni vill ha av mig. Jag behöver skydda mig själv och kan inte dela med mig till så många samtidigt.
Och kuratorn svarar ordagrant: Hur mår dina barn?
Jag svarar ett kort "bra" för det var inte det jag ville prata om och kuratorn frågar vidare: Hur vet du det? Jag sväljer och andas tre gånger. Tänker att hon ju bara vill vara snäll. Hon är här för att hjälpa mig och jag ska vara samarbetsvillig så jag säger "Tja, de beter sig som barn är mest." och hennes svar blir "Men de har varit med om saker som barn inte har varit med om som mest." och jag kan inte låta bli att ta det som ett ifrågasättande av mitt omdöme och mitt moderskap.
Jag gör ett nytt försök och säger: "I ärlighetens namn känns det inte helt meningsfullt att komma hit, men jag vill inte vara otacksam mot den hjälp jag får." Jag önskar att hon ska säga "Men du behöver inte vara tacksam!" men istället säger hon "Vill du leva?". Nu blir jag irriterad på riktigt och säger kort "Det spelar ingen roll!" för det är inte det jag vill prata om. Hör hon inte det?!!! Men hon svarar lugnt med sin psykologstämma "Men det spelar roll för dina barn."
Jag vill börja gråta. Jag känner mig värdelös. Missförstådd och värdelös och sjuk och hjälplös och liten, liten, liten skit. Jag tänker att det är FAN att bli behandlad så här! Jag har suttit och hostat internationella möten, varit projektledare för miljoninvesteringsprojekt men här är jag nu och blir behandlad som en jädrans skrutt! Måste jag behöva ta det här? Sedan när blev jag förståndshandikappad?
7 comments:
Skit att det alltid ska vara så djävla svårt att få den hjälp man behöver. Och skit att behöva sitta med 15 personer - nej föresten - det är inte skit det är orimligt. Hallå! 15 personer! Om man tar deras löner och lägger på terapi till dig i stället.
Fan vad arg jag blir!
Och du är klok, insiktsfull och vet att det är fel. Och du vet bäst om dina barn. Och att inte få hjälp utan istället bli ifrågasatt som mor det är bara fördjävligt. Nej, det finns inget mänskligt i att någon ska behöva gå på ett möte med 15 personer som ska diskutera just den personen. Det är sjukt!
Ska jag gå på mötet åt dig?
Du reagerar inte som en förståndshandikappad - du reagerar som vilken normal person som helst skulle göra i en fullständigt absurd situation.
Grrr!
a.
Det här låter tammef.n otroligt, anmäl din psykolog!
Hon ska vara DIN terapeut inte nån jvla åklagare.
Dina reaktioner är högst sunda och mogna, vem som helst hade dragit på sig en borderlinediagnos med ett sånt bemötande.
Hur oprofessionellt som helst!
Instämmer med föregående kommentar: "Anmäl din kurator". Du behöver inte finna dig i att bli behandlad så där.Hon har ju en överordnad, kontakta den personen och boka ett samtal, berätta precis hur Du upplevt den där kontakten. Även om de bara "vill vara snälla" så får de inte bete sig hur som helst.
Nätverksmöte är avsett att vara något positivt för dig. Det skall i första hand bestå av släktingar och vänner som DU HAR VALT ATT BJUDA IN. Det skall vara personer som kan tänkas vara ett stöd för dig (och dina barn förstås), samt de myndighetspersoner, som har mest kontakt med dig och känner dig bäst.
Terapi skall Du fortsätta att begära, det är nog vad Du behöver. Kognitiv terapi kallas "korttidsterapi" och blir alltså inte så dyrt men är mycket effektivt och bra.
Åh Kang!!! Jag lider med dig!
Jag upphör aldrig att förvånas över hur märkligt "hjälpmaskineriets" kvarnar maler. Först ingenting, och sedan ingenting, och sedan värsta ketchupeffekten, fast det var senap man bad om...
Önskar jag kunde skicka lite djäklar anamma!!!
Fan, vad arg jag blir och besviken på människor. Tror folk att dem kan behandla andra hursomhelst?!
Jag tror på dig kang..
Våga stå upp för dina rättigheter..
*skickar mod och styrka*
Skymningsbarn
Isprinsessan: Å, det vore underbart om du kunde gå, ha ha! Jag tror att jag ska skriva ett brev och läsa upp när jag är där. Pratade med min terapeut om mötet sist och jag är rädd för att jag ska hamna i en liten delperson under mötet och bli helt pinsam eller oförmögen att tala för mig själv.
Astroturf: Skrattade åt din kommentar om bordeline. Man är ju ändå helt genomanalyserad så vad gör en bordeline mer eller mindre?
Mona: Hm... det var ingen som berättade för mig att jag fick välja. Nu kommer bara myndigheter dit, och min arbetsgivare. Och min terapeut. Gör man på ditt sätt låter ju ett nätverksmöte riktigt roligt. Man kunde ha fest då eller nåt.
Hondjuret: Precis! det var senap jag ville ha...
Skymningsbarn: Tack, fina Hero. Tar gärna emot mod och styrka.
Tack för era uppmuntrande kommentarer. Ibland har jag så svårt att veta om jag får bli arg eller irriterad, eller om jag bara är överkänslig. Känns skönt att ni också tyckte att det var konstigt gjort av kuratorn.
Värme från Kang
Det är uppenbarligen HON som är förståndshandikappad!!! GRR!
skickar värme och styrka att stå ut med sådana människor.
Skicka en kommentar