Till en vacker man
Kaos. Inte direkt en ny känsla, men ändå. Jag vet att vår relation varit ett hinderlopp. Jag vet att vi sårat varandra när allt vi ville var att förstå och komma nära. Men ändå.
Att möta en människa, någon som vill och vågar veta mer. Vars ögon brinner och beröring bränns. Någon som ville men till slut inte orkade.
Jag slarvade bort mina chanser i andra halvlek. Just som spelet började stämma och jag tyckte att vi fick flyt. Jag fick min andra varning och rött kort. Jag stiger av planen igen.
Kanske borde jag vara glad över att jag blev inbytt över huvudtaget. Slapp att stå och frysa vid sidlinjen. Jag vill leva nu, säger du och jag förstår. Om du visste hur väl jag förstår. För jag vill också leva nu. Jag vill inte heller vänta tio år på att min dissociation ska upphöra så att jag kan bli lycklig.
Du går och mitt hjärta sjunker som en sten för vilken rätt har jag att ropa dig tillbaka? Du behöver andas igen, känna att du lever och ta hand om dig själv. Du gav det du hade men jag krävde mer och till slut drogs du med i mitt kaos.
Du är fin, du är vacker. Du ska leva.
12 comments:
Åhhhhh.... jag gråter med er båda.
Kang, du är också fin och vacker och du ska också leva!
.. som svar på din kommentar hos mig..
Fina Kang,
du har så mycket klokskap inom dig och inspirationen finns runt omkring. Hela naturen är full av budskap, det gäller bara att kunna se. Nu behöver du vård och vila, för att läka och hela. Solen kommer att lysa på dig igen, min vän.
Vi kan höras på mail.
(((((((Värme)))))))
Vilket vackert och vemodigt avsked.
Du är älskvärd och fin och vacker och du ska också leva (upprepar iofs vad en annan sagt, men det är så sant!!!!). Förhållanden är svåra, antagligen omöjliga, att sköta på ett sunt sätt när man mår riktigt dåligt. Hur underbara båda parterna än är. Som ni.
Du är en jättefin människa(jag hoppas att det inte känns trängande att jag säger så) men du är verkligen bäst. Så smart och så stark och så äkta. Du har verkligen potential att bli riktigt lycklig en dag (och jag tror på dig och jag tror inte att det kommer att dröja tio år, du lyser så starkt, vågar så mycket). Jag vill säga rätt saker men det känns haltande. Jag tänker på dig i alla fall.
frivilliga kramar
Molly
skickar en ängel och en kram...
Jag gråter. Det är så ledsamt. Kram. Du är också värd allt bra i världen!
Jag lider med dig. Detsamma hände mig för ett par år sedan - relationen jag trodde på, mannen jag ville ha. Egentligen den första jag vågat satsa och lita på. Och som jag trodde ville ha mig. Barnen hade hunnit fästa sig vid honom och börja hoppas. Och så plötsligt var allt slut. Det gör så ont.
Jag förstår att du förstår - på ett intellektuellt plan vill du släppa honom fri, för att han ska få leva, som du skriver. Men du behövde honom och det gör ont. Det måste få göra ont.
Jag hoppas att någon finns där för dig, IRL. Ibland räcker inte ord.
(((((Kang)))))
Älskade Kang...
Kan bara tänka Varmt om dig
och Tro Gott - ingenting annat -
från min Vrå av Världen till Din.
Kramar
Knytet
Vännen! Du ska se att det finns många många fler matcher att spela. Laguppställningen kanske inte blir den samma. Men var sak har nog sin tid.
Det blir bra!
Allt gott!
Jag gråter, Kang. Jag hoppas att ni båda kan leva ordentligt snart. Ihop. Med varandra. Det finns ju så mycket kärlek där...
Skicka en kommentar