Kan man verkligen få en ny pappa?
Jag har gjort säkerhetskopior av allt gammalt material i datorn. Det känns skönt att det finns där nu för det har känts obehagligt att ha min mans dagböcker och minnessaker kvar. Nu ligger allt på en extern hårddisk som jag inte behöver öppna.
Jag hittade en gammal film från när dottern är liten. Ropade på barnen och vi satt och tittade tillsammans. Dotterns ett-årsdag, dottern med vattkoppor, barnen framför "Så ska det låta" som var min mans favoritprogram på TVn.
Min son har sagt att han håller på att glömma bort pappa. Att han inte kommer ihåg honom längre. Så när jag nattade honom ikväll frågade jag om han minns nu. Han vände bort ansiktet och nickade. "Saknar du pappa?" frågade jag och sonen drog täcket över huvudet men jag såg ändå att han nickade på sättet som täcket rörde sig på. "Varför var han tvungen att dö?!" hördes det från täcket efter en stund.
"Pappa finns alltid kvar. Han kommer alltid att vara din egen pappa", försökte jag. "Men vet du, en pappa är en person som man kan vara glad med och ledsen med. Som man kan ha roligt tillsammans med och vara arg på. Som finns kvar och tycker om en oavsett om man är snäll jämt eller dum ibland. Och jag tror att din pappa vill att du ska ha en ny pappa för han förstår att du behöver det. Och jag är ju mamma, så jag kan inte vara det."
Sonen dök upp från under täcket. "Kan man verkligen få en ny pappa?" frågade han med förhoppning i rösten. Då var det min tur att vända bort huvudet. Jag ville inte att han skulle se mina tårar. Jag vill inte att han ska förstå att jag tycker synd om honom.
Idag har båda barnen varit riktiga varbölder på sittmuskeln. Vi har varit på stort släktkalas hos Passionens föräldrar i helgen. Barnen har haft jätteroligt och varken jag eller Passionen begrep oss på deras vrånghet idag. Jag vet inte om jag överpsykologiserar barnen, men kanske är det så att det är jobbigt för dem också. När de kommer andra nära, som gärna vill vara deras nya pappa, nya kusiner och nya farföräldrar. Det är kanske inte lätt för dem heller, att veta hur de ska hantera andras, men framför allt sina egnas, känslor.
10 comments:
du är en sån bra mamma. ibland när jag läser här vill lilla korp bara krypa ihop i din famn och få vara ditt barn. för att du är så bra. fast det kanske var jättekonstigt att skriva så. men ja... jag är för trött för självcencur.
du är så bra. och det är klart att det är jobbigt för alla. tycker att det är bra att du kunnat flytta saker från datorn.
värme och ljus, kramar om du vill
Barnen kanske är rädda att förlora igen. Och då agerar de ut för att se om Passionen stannar kvar. Om de är riktigt jobbiga och besvärliga.. stannar han ändå? Verkar vara ett normalt beteende hos barn som har gjort en stor förlust, tycker jag.
Du sa ju det själv till sonen. En pappa är någon som är kvar oavsett om man är dum eller snäll.
Det är nog bra att analysera det mesta men var nöjd med de svar du får, gräv inte djupare än så.
Det är mitt råd till dig, du starka, kloka, fina Kang!
Kram (jag vet inte om man får skriva kram här.. många skriver Värme och sånt.. men jag vill gärna ge en kram, om jag får).
Du är bra Kang! Det tar tid att vänja sig vid nya situationer...Håll ut, jag tror på er alla! Värme!
Man kan aldrig få en "ny" pappa tror jag. Men när ens egen pappa inte är i livet kan det komma en annan älskad vuxen och vara som en pappa för en. En extrapappa kanske...
Fast jag tycker du svarade sonen jätte, jättebra! Att pappa skulle vilja att Passionen "vikarierar", att pappa förstår att barnen behöver det!
Klart att det inte är lätt... Min dotter grät häromdagen för att hon inte kom ihåg morfars röst, hur skulle det då inte kännas om det vore pappa...
Tror också det är tid som behövs. Vuxna som inte backar, som inte försvinner även om man är sur och vrång. Att det är okej att sakna, den som inte är kvar, men ändå okej att älska den som kommit i hans ställe.
Kanske känns det som om de sviker pappa om de älskar Passionen? Jag tor också att det blir bra, med tid, tid, tid. =)
Kangen, är allt ok? Det är så tyst här och där! Kram och värme!
Tror det ligger väldigt mycket i Lilltantens kommentar, man provocerar för att försäkra sig om att kärleken ändå finns kvar.
Tycker du handskas väldigt bra med detta, att du pratar om och fint om deras bioligiska pappa.
Kan man få en ny pappa?
Tror att barn kan ha 2 pappor. Förutom den första som befinner sig på andra sidan av livet kan man få en till som finns i vardagen. En pappa som inte betyder mindre bara för att den första finns där i bakgrunden.
Önskar er allt gott!
Värme
Jag hamnade här av en slump - har läst, läst, läst. Du är stark och dina ord berör.
Råkade skicka min kommentar innan den var klar. Ville berätta att jag känner igen dina barns reaktion - mina barns pappa har också lämnat dem, om än på ett annat sätt. Och de har svårt att hantera den nya mannen - han är viktig för dem, men samtidigt verkar en rädsla finnas där som får dem att överreagera, försöka hålla fast, test gränser och synas.
Du har gått igenom mycket. Och dina barn också. Det är bra om ni får komma till ro - tillsammans och med din nya kärlek.
Jag länkar till din sida, om du inte har något att invända?
Skicka en kommentar