Försatt i vanmakt
Det är lite svårt det där för det går ju inte riktigt att bestämma när vanmakten inträder, så att säga. Vad som känns som hopplöst för ett våldtäktsoffer behöver ju inte vara det för ett annat. Var gränsen går är något väldigt personligt.
Vanmakt är ett starkt ord. Min terapeut använde det idag. "Det är mycket allvarligt när man upplever vanmakt på det sätt som du gör nu" sade hon.
Jag har inte skrivit här på ett tag. Inte besökt några bloggar heller. Jag hänger på Andrum och försöker överleva. Jag skäms för jag känner att jag misslyckats trots år av terapi, stöttande vänner och välmenande byråkrater.
Jag skäms för att jag inte orkar och för att jag inte kan se någon väg ut. Jag skäms för att jag återigen suttit och planerat, kalkylerat, vägt in risker (för att överleva ett försök, för vem som ska hitta mig, för barnens fortsatta väl och ve). Jag skäms för alla jag sviker när jag aldrig tar mig framåt.
Loop. Loop. Loop. Mitt liv går på ständig repeat och förr eller senare hamnar jag i dödsskuggans dal och ingen käpp och stav tröstar mig. Ingen bägare rinner över. Inga gröna ängar är i sikte. Och Herren, han orkar inte vara min herde längre.
9 comments:
Hej.
Du sviker ingen när du inte orkar ta dig framåt! Du orkar det du orkar. Idag. Imorgon orkar du det du orkar imorgon. Men ett svek, neej du, det tycker jag inte. Du har din väg att gå, den kan inte mätas mot något annat eller någon annan.
Men stanna hos oss, jag tror du kommer tycka det är värt det, till slut.
Ring när du vill, om du vill, vi är här.
Kramar Katarina
dö inte. gör inte det.
.:.skickar massor av värme och så många kramar du vill.:.
Fina du. Just nu önskar jag så innerligt att du känner och ser det vi ser, när vi tittar på dig. En kämpe värd namnet. Modig, stark, klok och så fantastiskt bra.
Kära vän
Även i det mörkaste av alla mörka rum kan ljuset sippra in. Du har inte misslyckats, du vilar. Även i Vasaloppet stannar de och dricker blåbärssoppa.
Nu tycker jag att det passar väldigt bra med denna, och du det behöver inte vara Gud i dikten, det kan vara du, en vän eller vem som helst.
One night a man had a dream. He dreamed he was walking along the beach with the LORD.
Across the sky flashed scenes from his life.
For each scene he noticed two sets of footprints in the sand: one belonging to him, and the other to the LORD.
When the last scene of his life flashed before him, he looked back at the footprints in the sand.
He noticed that many times along the path of his life there was only one set of footprints.
He also noticed that it happened at the very lowest and saddest times in his life.
This really bothered him and he
questioned the LORD about it:
"LORD, you said that once I decided to follow you, you'd walk with me all the way.
But I have noticed that during the most troublesome times in my life,
there is only one set of footprints.
I don't understand why when
I needed you most you would leave me."
The LORD replied:
"My son, my precious child,
I love you and I would never leave you.
During your times of trial and suffering, when you see only one set of footprints, it was then that I carried you."
Du klarar det!
Du tar dig framåt. man får räkna med att det går upp och ner ibland, men det går framåt. Du har en enorm kapacitet inom dig och jag vet att du kommer att lyckas. Jag älskar dig för alltid.
/Passionen
Åh fina Kang. Lyssna på Passionen. Det går alltid upp och ner. Jag önskar jag kunde säga något som hjälpte dig, jag saknar de rätta orden. Men jag finns här och jag tänker på dig och skickar värme och tankar och kramar och styrka och ljus och glädje och allt som kan tänkas hjälpa dig en bit uppåt!!
Känn ingen skam, var istället stolt att du har klarat allt såhär länge. Fortsätt kämpa vännen, ge inte upp. Du är älskad och behövd. Värme B
Jag har alltid trott på dig och fortsätter att tro på dig. Just nu känns mycket väldigt svart och du har rätt att känna de känslorna också. Men även om du inte känner det just nu, så tror jag att du har en enorm styrka inom dig. Det betyder inte att du inte får vara svag och liten, bara att du har styrkan att överleva. Det tror jag. Och kom ihåg vilken fin människa du är och att människor älskar dig.
(känns som att orden haltar som mest när det känns som mest viktigt att formulera sig bra..)
men varma kramar (om du vill). Du är så bäst så det inte är sant. Din blogg och dina ord har skänkt mig(och säkerligen många andra) så mycket glädje och styrka. Och det är så vackert att läsa om hur du överlever gång på gång, kräver din rätt att vara lycklig, hur du sprider kärlek i ditt liv, är fin mot dina barn osv. Jag ser precis som luftrum och de andra en fantastiskt modig kämpe.
Det är inte ett svek att inte ta sig framåt! Det är bara du som känner hur lång tid du behöver och hur långt du tar dig fram och när. Ibland behöver man stå still för att orka, ibland kan det till och med vara nödvändigt att ta ett steg bakåt. Det är inte likställt med att misslyckas. Det enda som räknas är att man försöker. Och det gör du, mer än många andra.
Skicka en kommentar